Oavsett om du är bilintresserad eller inte så känner du på något sätt säkerligen till Volvos numera klassiska modell 240. Är man uppvuxen i Sverige känner man alltid någon som haft en sådan bil, eller som rentav fortfarande är ägare till en. 240-modellen lanserades på 1970-talet och tillverkades faktiskt så sent som 1992 då den sista bilen rullade av bandet i Torslanda. Denna bilmodell är en svensk ikon, som riktigt osar präktighet och säkerhet. 240 var en föregångare på många sätt vad gäller säkerhet i bilar; trepunktsbälten är ett exempel på detta. Den känns ”rejäl” att köra. Kanske inte så särskilt rolig, beroende på utförande, men trygg och präktig.

En 240 gav i sitt ”vanligaste” utförande ca 112 hästkrafter. Bilen var ganska tung, så den relativt klena effekten gjorde den inte direkt till en racer. Dock fanns det andra varianter som gjorde den lite roligare att ratta. Steget ovanför den vanliga versionen, som oftast hade benämningen GL, fanns GLT. Denna motor gav 129 hk, vilket ju förstås var ett lyft jämfört med GL. Ofta var GLT-bilarna lite bättre utrustade med bland annat taklucka, lite finare klädsel och snyggare fälgar.

Allra roligast var dock Volvo 240 i Turbo-utförande. Här fick man ut en effekt om 155 hästkrafter, vilket låter klent idag men som på den tiden var fullt tillräckligt. Nu fick man ett skapligt drag i kärran och klarade sprinten 0 – 100 km/h på ca 9 sekunder. Turboversionen hade snygga fälgar med kraftigare ekrar, sportklädsel och förstås den obligatoriska mätaren för turbotryck på instrumentpanelen!

För andra marknader än den svenska, exempelvis för den viktiga USA-marknaden, var 240 lite annorlunda utrustad. Många bilar hade en lite annorlunda grill inklusive uppsättning strålkastare. De amerikanska bilarna hade oftare än de svenska luftkonditionering, trots att detta också fanns i vissa svenska exemplar. Bilstereo fanns i original, men denna byttes ofta ut av de riktigt ljudintresserade.